Sammanfattning av projekt Glória

Nu har min projekttid nått sitt slut. Mitt grundmål i projektet var att rehabilitera Glória. Ett litet extra mål var att länga hennes överlinje och få henne att bli lättare i munnen (släppa bettet vid tygelkontakt).

Jag har kommit långt i mitt projekt. Mitt grundmål nådde jag för länge sedan, men eftersom att jag är lite som jag är så har jag hela tiden "höjt" mitt mål ett snäpp till efter varje gång något börjat fungera. T.ex. "Hon släpper bettet i skritt på volt, nu gäller det att hon ska släppa bettet i tölt också."
Jag glömde bort mitt grundmål och siktade mot ett högre mål - vilket är jättebra, men detta gjorde mig frustrerad när jag inte riktigt nådde mitt "uppsatta mål i projektet".

Det här projektet har inte bara hjälpt Glória utan det har hjälpt mig också.
Eftersom att jag har så starka känslor för Glória har jag äntligen börjat inverka med sitsen. Detta beror på att jag fick en "aha-upplevelse" en dag då jag plötsligt satte mig ner i sadeln. Jag vill absolut inte rida henne fel och jag tror det var anledningen till varför jag satte mig ner i sadeln på henne från första början.

Jag känner så mycket skillnad på henne nu och hur hon var i början av projektet. Att få en chans att känna utvecklingen av sig själv och hästen som ett är något helt underbart.

Detta var allt från mig och Glória och vi vill tacka alla som hjälp oss på denna väg!

Torsdag den 19e Mars

Oj oj, nu har det gått en vecka sedan jag bloggade senast, bäst att börja igen.

Eftersom att det gått så lång tid minns jag inte allt, men jag minns en del.

Torsdag 19:e vilade Glória. Jag skrev en foderstat med en hästlärare, och innan gav jag Glória 6kg hö, och det var en bra mängd. På planeringen fick jag fram att 5kg var bra för henne, men eftersom att hon rids så pass mycket tyckte både jag och Guðni att 6kg var en bra fodergiva. Hon får extra mineraler i saltstenen, så jag behövde inte heller några tillskott. Innan har jag gett henne 1dl muskel, men det ska vi sluta med :)

Jenny släppte ut och fodrade morgon åt henne, hon verkade pigg och frisk , hon åt och drack som vanligt.
Både Álfadís och Glória verkar trivas bra med varandra, vilket är jättekul eftersom hon gått ensam så länge.

/H

Tisdag och onsdag

Igår red jag henne barbacka i ridhuset.
Jag har börjat rida en skolhäst barbacka för att komma ner i sadeln och bli mer säker i migsjälv. Jag har balansen, men jag måste börja lita på migsjälv.
Tack vare detta, vågade jag trava runt i ridhuset - barbacka. Hon är känslig för sitsen och det är jättekul att styra henne genom att vinkla bäckenet åt det hållet vi ska och sedan lägga lite mer tyngd mot det hållet så hon "faller dit". Lite svårare att göra med skolhästen men vi kommer säkert dit vi också.

Arbetade inte bara i trav, utan lösgjorde först i skritt och tölt. Ställa, flytta bakdel, ställa, flytta bakdel. Tränade på tempoväxlingar i traven, och det gick sisådär. Hon var lätt att få ner tempot i traven på, men att sedan öka tempot var lite svårare.

Jättenöjd med passet och mig själv. Kändes jättebra att våga sitta ner i traven och inte söka balans i tygeln.

Idag red jag med sadel. Jag började passet med att ställa runt fyrkantspåret. Efter det tog jag trav och arbetade med samma sak i trav. Red sedan lite hit och lite dit i traven. Mycket på böjt spår.
Jag var noga med att inte överböja henne, utan försökte arbeta mycket med yttersidan och att rama in henne.
Töltade på volt - flyttade bakdelen. Fick lite hjälp av en klasskamrat som filmade samt hjälpte mig att flytta bakdelen i tölt. Jättebra att ha vänner som hjälper när man behöver! :)

Hennes tölt är lite passtaktig, men den är betydligt bättre än vad den var innan skadan så jag är superglad över att få se skillnaderna!

Känner också att barbacka-ridningen har hjälpt mig grymt mycket. Jag sitter mer i sadeln och vid nedsaktningarna for jag bara upp en-två gånger idag (en fångades på film nr1). Innan har jag "farit upp" vid varje nedsaktning. Jag känner mig mer stabil i sitsen.

/H

4 dagar i ett

Fredag promenerade jag och Glória ner till Torstavägen. I början var hon rätt tittig och pigg, men ju längre vi gick, desto lugnare blev hon.
Det kom några bilar körande förbi oss men de saktade av och Glória brydde inte sig så mycket.
Jag satt upp på en åker och genast var det plattan i mattan. Arbetade på volt i båda varven - flytta bakdel och ställa. När hon lugnat ner sig red jag upp på vägen igen och gav galoppskänkeln.
Jag ställde mig i fältsits och lät henne springa på.
Sen tyckte jag att det började gå lite fort och tog lite i tygeln och hon ökade ännu mer. Så jag släppte efter på tygeln och bromsade med "hoow" och försökte bromsa galoppstegen genom att bromsa migsjälv och följa med i en saktare takt - vilket fungerade. Sista streckan satte jag mig ner och hjälpte henne upp för backen med sitsen.

När vi red tillbaka gick det jättebra, hon arbetade på tygeln, hon använde bakbenen i tölten och var lösgjord. Men, jag såg att en bil kom, så jag stannade Glória, jag signalerade till bilisten att stanna men hen fortsätter köra i full fart. Glória springer in i skogen i panik, hon snubblar nästan över snötäckta rishögar och jag faller nästan ur sadeln. Ingen bröt några ben och vi kom helskinande tillbaka till stallet, lite omtumlade dock.

Lördag släppte jag och Jenny ihop Glória och Álfadís. Vi satt benskydd både fram och bak, jag valde att ta på benskydd på Glória för att skydda hennes framben, och Jenny tog på benskydd som säkerhet. Vi tog av bakbroddarna och kommer troligen vänta i en vecka innan vi skruvar i dem igen.

Ihopsläppet gick bra, rangen var satt efter en minut och nu går de runt och kliar varandra i hagen och har det gott.

Arbetade Glória i paddocken efteråt, longering. Hon gjorde superbra ifrån sig och arbetade på bra med bakbenen. Hon tittar fortfarande utåt när jag longerar, men det blev mycket bättre nu när jag longerade. Använde mig av inspänningar, så det kan vara en anledning.

Söndag  fodrade vi hästarna tillsammans på morgonen, och de ställde sig i samma hög och åt. Vi hade benskydd på denna gång också bara för säkerhet, men vi tog av dem efter en timme för att inte stoppa blodflödet i benen.

Jag red henne runt i paddocken strax efter lunch och började med flytta undan skänkeln i skritt och korta töltsträckor. Hon var rätt taggad och "flög" iväg någon meter då och då när någon annan red förbi oss i galopp - annars var hon jätteduktig. Jag red ner till åkern nedanför hagarna när jag kände att hon tappade koncentrationen på mig. Där nere travade jag mycket med henne, och så töltade vi slingan upp mot lösdriftsstallet. Hon arbetade lite sämre, eftersom hon stretade emot och tog bettet några gånger, men sista sträckan upp mellan hagarna töltade hon på jättebra!

Måndag red jag henne i paddocken. Jag började med att dubbellongera, vilket gick rätt bra. Hon var lite tveksam mot tömmen bakom bakbenen, men annars gick det helt okej.
Jag arbetade barbacka i paddocken med mycket skritt. Flytta undan skänkel och ställa på rakt spår. Hon blir bara bättre och bättre,skitkul att arbeta henne!

Ridtur i liten grupp

Fy för hästen. Jag red med Jonna och Malin. Jonna behöver träna upp traven på sin projekthäst - men när vi manade på till trav, ställer sig Gloria åt höger, tar bettet och drar. Vi hade hamnat en bit på efterslängen eftersom hon tar så korta steg, men jag hade ingen kontroll alls. Jag styrde in henne i Orris rumpa och då gick det lite bättre, men hon försökte hela tiden ta sig förbi. I skritten gick hon på bra och tuggade på bettet, men så fort vi tog en snabbare gångart, ställde hon sig till höger och tog bettet.

Hon vet att jag är svagare i vänster, men det är hennes starka sida så tillslut töltade vi i skänkelvikning åt vänster för att försöka få henne att fatta att jag kontrollerar tempot och hur vi ska gå, men det hjälpte inte. Så fort hon blev rakställd i tölt tog hon bettet. Jag var så arg på henne men jag behöll lugnet och försökte för kung och fosterland att inte dra henne för hårt i munnen.

Jag är för feg för att köra one-rein-stop på henne då jag är rädd att hon ska falla, och eftersom hon har stått nästan hela hösten pga en frambensskada vill jag inte påfresta frambenet för mycket.

På fredag ska jag rida ut till Torstavägen och galoppera upp för den. Det är ungefär en kilometersbacke och slutet av backen är rätt brant, så hon kommer definitivt inte orka galoppera upp för hela den backen - men det som kommer vara viktigast innan jag galopperar upp, är att jag lägger galoppskänkeln. Hon ska inte lära sig att hon kan sticka iväg som hon vill.

/H

Ridpass från i tisdags

(10/3)

Jag var jättenöjd med Glória!

Började ridpasset från marken med att korsa fram och bakben. Jag stod framför henne och dirigerade henne åt sidan genom att lätt peta på den inre bogen med pisken. Fokuserade mycket på bakdelen och att hon skulle arbeta med bakbenen. Hon arbetade galant åt båda hållen.

Sedan satt jag upp och arbetade på att flytta undan skänkeln. Min sits har förbättrats nå otroligt och jag känner skillnaden på Glória! Jag har under senaste tiden nötit att få henne på tygeln och jag ser framsteg varje dag! Ridpasset innan arbetade jag mycket med att få henne släppa bettet i skritt på rakt spår och det gick galant! Idag tränade vi på samma sak - men i tölt.

Jag fick arbeta ganska länge med det, men när hon väl släppte gick hon perfekt! 

Jag lyfter upp handen lite lätt och ber henne ställa sig inåt. Sedan sitter jag och ger-och-tar på tygeln genom att mjukt krama och släppa, krama och släppa.

Måste bli mer stabil i ytterhanden dock. Ibland så ger jag henne för mycket yttertygel vilket gör att hon böjer halsen istället för att ställa. Det är en träningssak och eftersom jag är medveten om den så arbetar jag konstant med att stödja upp ytterhanden.

Känslan jag fick när hon släppte bettet första gången i tölten var underbar! Hon arbetade bra med bakbenen, takten var något passtaktig men mycket bättre och det var ett bra tempo på tölten.

Nu måste vi bara träna på att gå på tygel lite längre sträckor.

/H

Värsta ridpasset på länge

Glória äter upp maten nu, hon är alltid alert och superhärlig i hanteringen. Jag märker snabbt om något inte är som det ska, hur?

Varje gång jag kommer in i stallet

• Står hon och väntar på mig.
• Hon "brummar" när hon ser mig.
• Hon har ätit upp kvällsmaten.
• Hon småtrippar när vi går ner till hagen.
• Hon har koll på omgivningen
• Och hon går direkt och dricker ur vattenhinken när hon kommer ut i hagen.

Det är mina små "kontroller". Om en eller två av dessa beteendena inte är som de ska, kollar jag alltid träck, tarmljud, tänder, andedräkt och ögonen. Jag har haft så mycket otur med den hästen så jag blir superhispig om något inte stämmer.

Men ridpasset... I början var hon underbar. Direkt när jag satt upp arbetade hon på tygeln - men eftersom det var fyra andra i ridhuset samtidigt som oss så stressade både jag och Glória upp varandra. Så länge jag arbetade i skritt var det inga problem, vi arbetade med samma sak som för Heimir - flytta undan skänkel och byta varv när hon släpper bettet. Idag kunde jag (i början) rida längre raksträckor utan att hon tog bettet, men så fort hon tog det gick jag in på en liten volt och ökade den successivt. När jag sedan började med lite töltövergångar gick hon från avslappnad till het och stressad direkt. Det var precis som om någon vridit på en strömbrytare eller liknande. Efter det gick ingenting. Hur mycket jag än försökte - så släppte hon inte bettet! Jag kunde arbeta henne hur intensivt som helst, men hon höll fortfarande bettet. Hon vägrade verkligen släppa det!

De andra i ridhuset hade börjat öka tempot och en del kom och red förbi oss lite då och då, vilket gjorde att jag tappade fokus och bara satt och blev mer och mer besviken och frustrerad. Jag gjorde precis som Heimir visat mig från dagen innan - men som sagt ingenting fungerade.

Jag fick henne att stanna och innan jag satte av fick jag henne att böja halsen och tugga på bettet. Hade det inte fungerat hade jag troligen stormat ut ur ridhuset.

I morgon kommer jag rida privat för Malin och jag tror det kommer gå mycket bättre. Jag känner att jag för tillfället inte kan rida i större grupper än 3pers - eftersom jag börjat rida med pisk och både jag och Glória är ovana. Jag hade aldrig ridit henne med en "böjbar" pisk innan jag red för Heimirl.
Jag har använt en pisk som är lika stel som en torr pinne - för Glória flyr undan piskarna. Jag har inte ens kunnat longera henne med pisk för hon har försökt fly undan istället för att arbeta vilket bara resulterat i en stressad och spänd häst.

Jag har inga höga förväntningar för imorgon, för det kommer vara alldeles för jobbigt om jag sätter en förväntning som vi inte når.

 

/H